Besparingar 1

För en dryg vecka sedan damp det ner ett mail innehållandes denna länk. Det var så klart från Fattiga Studenten och en uppmuntran till besparingar! I artikeln står hur en besparing på enbart 30 kr per dag ger en total besparing på 10 950 kr på ett år! Ja det låter ju bra för de som klarar av att lägga undan 30 kr per dag (burkar och dylikt med pengar fungerar inte för mig då jag inte KAN låta bli att nalla) eller för de som ens gör av med 30 kr per dag. De dagar jag är hemma och pluggar gör jag ju inte av med en krona, hur går det då med mina besparingar egentligen? Och hur sjutton ska man ens kunna fördela den besparingen jämnt när man redan lever relativt snålt?

I och med att jag inte anser att jag slösar och därför inte behöver göra några besparingar så stängde jag snabbt ner mailet och tänkte inte mer på det. Så fort Fattiga Studenten fick syn på mig så kom frågan. Ja och nej svarade jag bara. Ja jag har läst och nej jag tänker inte göra några besparingar. Denna diskussion har förekommit ett antal gånger så någon utförligare dialog behövs inte på det området. Fattiga Studenten gav ifrån sig sin välbekanta suck och återgick till sitt. Under den gångna veckan har dessa besparingar både nämnts, påpekats och pikats och varenda inköp som inte har varit livsnödvändiga har granskats kritiskt!

Jag undrar om tidningarna någonsin reflekterar över vilka konsekvenser deras artiklar får, om de är medvetna om oss stackars drabbade som i en oändlighet får höra dessa artiklar nämnas och pikas. Det intressanta är ju att man automatiskt blir en "spendererska" när man inte är villig att följa alla dessa artiklars råd! Skälen sopas liksom under mattan. Om jag hade obegränsat med pengar skulle jag köpa upp alla dessa tidningar bara för att få sålla ut alla de där artiklarna. Lättare kan ju kanske vara att "barnsäkra" Fattiga Studentens dator (självklart så köps ju inga papperstidningar utan allting läses på nätet) men jag misstänker starkt att detta kommer upptäckas då han är en ganska intelligent prick.

Konstaterandet

Att flytta ihop med en kille innebar kompromisser var man ju väl införstådd med. Alla tidningarna talade jämt och ständigt om de olika problemen som uppstod och hur de skulle lösas; kompromisser. Filmerna förmedlade också detta budskap ganska väl även om det kanske inte alltid var det man uppmärksammade utan hur den fina killens kropp reagerade i olika situationer. Även mamma hade ju så klart ett finger med i spelet. Med två syskon var det ganska oundvikligt att lyckas undvika kompromisser och dessa påpekades ju både en och två gånger vara viktiga för framtiden också. Huruvida hon verkligen försökte få oss att bli bättre framtida fruar eller helt enkelt bara försökte få den aktuella situationen att låta viktigare än den var kan det bara spekuleras i.

I början blev man nästan positivt överraskad! Vadå kompromissa? Efter ett tag började man se början till kompromisser men de ebbade ganska snart ut och allt flöt på som vanligt. Sedan var det något som hände. Som att man varit på en längre resa och missat allt som hände hemma för plötsligt så var man där; kompromisser. Det var inte vilka kompromisser som helst heller, helt plötsligt var det som att man befann sig på en marknad i Marocko och stod och köpslog om något livsviktigt! Med denna vetskap kan det ganska lätt konstateras att både tidningarna, filmerna och mamma hade fel. Kompromisser är ett på tok för snällt ord för det som pågår mellan två sammanboende, i alla fall då dessa två har stora viljor. Kanske är det så att ingen vill (eller kan) ge den andre rätt men att gå in i denna diskussion nu vore att avslöja för mycket. Det kan även hända att denna, annars så opartiska blogg, skulle bli partisk och det vore inte att föredra. Det kan ju helt enkelt också ha att göra med att han är Den Fattiga Studenten och jag är Den Bortskämda?